10:45:22
Stjärnornas hoppning
Satt och kollade på förra årets säsong av stjärnornas hoppning. Är ett program om ett antal kändisar som matchas inför hoppning i globen. Skoj idé tycker jag, säkert stort publikdrag dessutom men vad sänder det för bild av sporten egentligen? Det jag reagerade främst på var attityden hos ryttarna, ingen av dem verkade ens försöka förstå vad det är dem gett sig in på. Redan i andra programmet frågade dem hur många ggr de hade tränat sedan sist (ca 3 veckor) och den som hade tränat mest hade varit i stallet 2 gånger, ja de säger ju sig självt att man inte kommer någon vart då. Personligen tror jag inte att det är möjligt att faktiskt lära sig rida på ett halvår, då ska man ha rejäl bakup och en jäklar anamma!
Ridning är någonting som nöts in i ryggmärgen under många år. Och det såg man sedan tydligt i finalen. Att lära sig hålla sig kvar och styra en häst som bara tuffar på och kliver över allt som ingenting, ja de kan säkerligen vem som helst göra, men de man såg i finalen skulle jag inte våga kalla ridning. Men visst stor eloge till dem endå de har kommit långt på kort tid men de kan inte vara allt för kul att sedan inse att alla grunder måste läras in också..
Allt som allt så tror jag inte icke-hästmänniskor förstår, hästar är inte en hobby - en leksak. Det är en livsstil. Ett sätt att anpassa sitt liv för någon annan, en varelse på ibland över ett halvt ton som är beroende av dig. Som litar på lilla dig, och tillsammans med dig, som ett team, kan utför fantastiska saker -tillsammans.